tisdag 11 augusti 2009

Eleven största skräck – kompisläraren

I åratal har den auktoritäre lärarrollen varit skräcken för unga lärare.
Man ska vara kompis med eleverna.
Och gärna prata och klä sig som dem.
Det slutar oftast i katastrof.
Elever vill inte ha lärare som inte är vuxna.

Har under mina sex år som lärare ofta stött på unga lärare som först och främst vill vara polare med eleverna. De vill bort från vad de uppfattar som den ”gamla tråkiga lärarrollen” där regler, lydnad uppnås med järnhand.

Det är en fin tanke att vara på ”samma nivå” som eleven, men den bygger på en falsk förhoppning från de unga kompissökande lärarna; att eleven vill vara kompis med läraren. Det vill de flesta inte. De har egna kompisar och de vill helst slippa lärare som ställer sig in. Jag har sett flera exempel som slutar i katastrof. Istället för kompisar får läraren förakt och taskiga kommentarer. Istället för en bra arbetsmiljö och en jämställd dialog blir det kaos.

Vad var det då som gick fel?
Många lärare tror att det en demokratisk skola, med elevbestämmande också innebär att de ska frånhända sig sin roll som vuxna förebilder. Den här utvecklingen har pågått de sista 30 åren och det är en av faktorerna, menar jag, att den svenska skolan har ordningsproblem.
Istället för auktoritär har vi ofta fått en hållningslös lärare, och det är inte ett dugg bättre.

Den svenska skolan har gått framåt på många sätt de sista 30 åren. När jag gick i skolan kunde jag bara drömma om att gå in till rektorn och klaga, eller ifrågasätta ett betyg. Det fanns ingen organisation som Friends och att stämma skolan för att de inte tog tag i mobbning hade setts som ren idioti.
Demokratiseringen har tagit den svenska skolan ett stort steg framåt. Men jag kan dystert konstatera att många svenska elever saknar arbetsro.

Men hur ska vi då komma bort från de två typerna av skräcklärare? den auktoritäre allvetaren och den osäkre kompissökaren. Hur ska vi få en demokratisk skola som bygger på dialog, där eleverna når höga resultat?
Idag måste vi som lärare ha en tydlig bild vilka mål vi vill nå, föra en levande dialog med föräldrar och elever. Ha positiva förväntningar och vara lyhörd för elevernas synpunkter, samt ha tydliga kriterier för ordning och reda.

För en sak har inte förändrats under alla dessa år.
En bra lärare måste också vara en ledare som både kan lyssna och ta beslut.

Thomas Nygren