Dåliga, lärare, bra lärare

Dåliga lärare, bra lärare

Den senaste debatten om skolan har siktat in sig på lärarna: de är för dåliga, säger de "superlärare" som medverkar i den senaste upplagan av TV-skolosåpan "Klass 9A" från Mikaelssskolan i Örebro.
Men det vet alla som har gått i skolan att lärare har alltid varit mer eller mindre bra.

De erfarna pedagogerna i TV ger oftast handfasta råd till de lärare som har svårigheter. Men den frågan jag ställer mig är. Varför har inte lärarna fått denna utbildning på Lärarhögskolan? Faktum är att om lärarutbildningen fungerat hade vi sluppit många av de problem som har drabbat den svenska skolan.

Det sorgliga faktumet är att samtliga som söker lärarhögskolan idag kommer in. Det betyder att lärosätena har ett väldigt litet incitament att underkänna kandidater som inte håller måttet. Då försvinner ju de kandidater som är högskolornas levebröd. Det finns ju inga andra, bättre elever, att ersätta de som underkänns. Det är, bland annat, därför som vissa universitet har fått sin lärarutbildning underkänd av myndigheterna.
Den stora krisen kommer om fem-tio år, efter alla pensionsavgångar som väntas komma. Vad händer då?
Det måste till radikala åtgärder för att häva skolans utbildningskris. Höj kraven och statusen, Se till att lärarna, precis som ekonomerna,politikerna och ingenjörerna, kan göra en lönekarriär.
Våga ge de duktiga lärarna bra betalt, annars kan vi aldrig få de duktiga akademikerna att satsa på läraryrket.

Föräldrar en resurs - inte ett nödvändigt ont?

Föräldrar är ett laddat ämne för många lärare.
Det finns två kategorier, menar vissa lite cyniska lärare:
de jobbiga som engagerar för mycket och lägger sig i
och så de som inte bryr sig alls.
Men faktum är att föräldrar är mycket viktiga för att skapa en kreativ skolmiljö.
Föräldern är den viktigaste vuxna i barnens liv. Har vi lärare dem emot oss är det mycket
liten chans att vi kommer att nå framgång med vårt arbete att skapa en lugn och kreativ skolsituation.
Jag hörde för några år sedan en föreläsare som sade att vi lärare måste "vinna slaget om köksbordet". Det innebär att barnen inte ska vara föräldrarnas enda informationskälla till skolan. Om barnen kommer hem och säger att "läraren i engelska är kass, man lär sig inget" så är risken stor att föräldern tror på barnet. Det är kanske den enda version om skolan som de får höra.
Föräldern får kanske inte veta att barnet är en av dem som bidrar till bråket så att lektionen blir "kass".
Jag har de senaste fem-sex år jobbat med att förbättra mina relationer till föräldrar.
Här är några saker jag har lärt mig vad gäller kontakten med föräldrar där elevens skolarbete inte fungerar:
1. Anordna möten där du visar att föräldrarnas åsikter är viktiga. Utveckla en dialog med föräldrar där det blir tydligt vad du ska göra och vad som är deras ansvar. Bestäm en tid för uppföljning.
2. Var saklig och precis vad gäller fakta. Undvik moraliserande och bedömning av person, det leder bara till konfrontation iställer för diskussion. Exempel: Kalle har kommit sent sex gånger de senaste veckorna, vad ska vi göra åt detta Inte: Kalle är väldigt slarvig med tider.
3. Föräldramöten: Ha en kort information. Låt huvuddelen av präglas av diskussion och dialog med föräldrarna. Det är dåligt utnyttjande av tiden att gå igenom vilka veckor det är lov, det kan föräldern läsa själv...
4. Ring även när det går bra. Om en elev visar förbättrade resultat vill föräldern veta det också.
Skolan måste även kommunicera det som är bra för att skapa kreativ dialog.
Det finns ett svenskt gammalt ordstäv som skolan måste komma bort ifrån: Hälsan tiger still.
Föräldrar tycker det är jättekul att deras barn får beröm, det ska vi inte tiga om.
Skapar läraren en positiv dialog, och lyssnar på föräldern, är chansen klart större att föräldern vill bidra till en lösning när det uppstår problem.