Beröm - världens bästa pedagogiska hjälpmedel

Det har sagts tusen gånger förr.
Men här kommer jag med samma tjatiga, blankslitna meddelande som ni har hört på hundratals konferenser och läst i lika många artiklar.
Det går inte att få elever att lyssna på kritik om du inte samtidigt
visar eleven förtroende och ger beröm.

Lärarjobbet är roligt, jobbigt, föränderligt med ständiga överraskningar. Men jag slutar aldrig att förvånas över hur dåliga ofta vi lärare är att ge beröm. Varför? Det är gratis, det är riskfritt, det ger väldigt bra resultat.

Vad är det för tråkiga jante-spöken som regerar våra hjärnor. "Den spik som sticker ut blir slagen", "Inga träd växer upp i himlen". Har ingen aning om de här citaten är riktiga svenska ordstäv, men ni känner igen genren. Men handlar inte vårt jobb om att få barnen att just växa - upp till himlen om det går.


Jag hade en snackig tjej i en klass som hela tiden sade att hon "var dålig" "inte förstod" och att "provet skulle gå jättedåligt". Jag påpekade flera gånger att hon hade fel, att jag tyckte att hon var bra men att hon måste koncentrera sig mer på jobbet i klassrummet.
Inte det lättaste; hon gillade som sagt att snacka med kompisarna.
Men jag var på henne hela tiden när koncentrationen tröt. I veckan fick hon tillbaka provet
och hade bara några poäng från full pott.
När jag träffade henne i matsalen sade jag
- Det är fult att ljuga, vet du det.
Hon blev ängslig.
- Vad menar du?
- Du sade ju att du var dålig, det stämmer ju inte. Du måste lägga av med att ljuga.
Tjejen sprack upp i ett leende som jag nog kommer att spara i minnet hela livet.
Med risk att bli tjatig:
Beröm är världens bästa pedagogiska hjälpmedel.

Thomas

Verm är lärarens uppdragsgivare

Vem är lärarens främsta uppdragsgivare?
Många skulle svara rektorn eller kommunen.
Fel.
Det är eleverna och deras föräldrar.

Jag har jobbat i skolan i snart sju år. När jag pratar med kollegor om vem som är deras uppdragsgivare får jag ofta lite diffusa svar.
Vissa säger att det är rektorn som har anställt dem, andra tycker att uppdraget är mot emot kommunen.
Det är ett märkligt synsätt, tycker jag. Jag menar att eleverna är min uppdragsgivare.
Jag ska ge ett exempel.
För några år sedan hade min mentorsklass problem med en lärare. Eleverna sade att min kollega hade oklara genomgångar, förklarade inte varför, och slätade över när frågorna blev för svåra.

Det var en tuff situation men jag valde att konfrontera läraren men elevernas klagomål. Då fick jag veta att vissa elever var väldigt pratiga och hade en dålig attityd till läraren. Då tog jag upp frågan på ett klassråd. Då fick vi igång en debatt om vad som var lärarens skyldighet och vad som var elevernas ansvar. Efter några veckor förbättrades den pedagogiska situationen.
Jag tror att eleverna uppfattade att jag såg dem som min uppdraggivare och då kunde de också se sin egen del i konflikten. Även läraren uppskattade att jag tog tag i problemet.

Ganska många lärare drar sig för att ta tag i sådana här konflikter. Hur många gånger har jag inte hört från arbetskamrater att "det är jobbigt att kritisera kollegor", eller "detta är en ledningsfråga", vilket i klartext betyder att ingen tar tag i problemen. Många gånger kan denna brist på kommunikation leda till stökiga lektioner som leder till , elevprotester till rektor och vidare till föräldraprotester. I några fall har vissa lärare fått sluta för att man " inte har klarat av sitt jobb."

Jag har själv nyligen fått rättmätig kritik från en kollega. Jag hade för några veckor en genomgång i historia där vi pratade om kolonialismen och där jag ironiserade över vita människors nedlåtande syn på svarta. En mycket duktig tjej från ett afrikanskt land uppfattade inte ironin och tog upp det med en lärare.
"Är Thomas rasist", frågade hon.

Den läraren såg eleven som sin uppdragsgivare och pratade med mig om problemet. Jag fick nya insikter om mina svagheter och kunder rätta till dem. Nu känner jag att eleven, efter några tuffa veckor, har en bra relation.

Om vi som lärare vill ha en utvecklande relation måste vi vara lyhörda för vad eleverna tycker och våga ta konflikter med kollegor som för tillfället inte når fram till eleverna.
Annars kan problemen växa - med mycket lidande som följd.

Thomas