Lärarnas arbetstid - ett låtsasproblem

Dessa dagar går jag och många av Sveriges lärare på semester.
Vem vet, lärarnas långa semestrar kanske är räknade.
Arbetsgivarna har under hela våren krävt att
lärarna ska ha 40 timmars arbetsvecka som
alla andra arbetstagare och mer arbetstid förlagd på arbetsplatsen.
Det verkar som om arbetsgivarna inte litar på att lärarna gör det jobb de
är ålagda.
Mer arbetsförlagd tid ger en bättre skola, anser arbetsgivarna.


Men den svenska skolans pedagogiska störtdykning jämfört med andra industriländer
har ingenting att göra med att lärarna har för lång semester,
eller att lärarna är borta från arbetsplatsen för mycket.
Många andra länders lärare har samma upplägg av arbetstiden som vi i Sverige. Ändå har de klart bättre resultat. Ett exempel är Finland.

Den svenska skolans problem är att läraryrket av många studenter ses som ett mardrömsjobb, trots den långa sköna semestern. Allt för många unga lärarkandidater har därtill dåliga grundkunskaper.
Vissa har sämre kunskaper än de elever som de ska vara lärare för.
Så illa är det, jag talar av egen erfarenhet...

Ett annat problem är att vår skola har för många rektorer som
är nertyngda av ekonomi och administration istället för att vara pedagogiska ledare som utvecklar skolan.
De sitter ofta på möten och är långt ifrån kärnverksamheten vilket leder till en skola utan fokus och dåliga studieresultat.

Allt för ofta väljs skolledare som är duktiga på att administrera och hålla budget framför dem som har förmåga att leda, förnya och förbättra pedagogiken.

Den svenska skolan har allvarliga problem. Men en ökad kontroll av
lärarnas arbetstid löser inget av dem.
En kanonlektion kan skapas lika väl i vardagsrummet som i arbetsrummet.

Thomas Nygren